Dedicerat gårdagens invärtesblödning..
minutiöst
så meningslöst.
Istället Du porösa domedag. Femton nyanser härdbly,
fast lika delar färgfotografi.
Domedag, minns du mitt anletes ursprung?
Min näsryggs börda, kindkotsroten, indigoblåa martyrhänder.
Somliga dagars offerblod är mina förfäders, och somliga dagar
är jag sjuhelvetes omprogrammerad.
Ibland bland vikingrelikar blandas en gyllene värn,
ett kranskärl runt nerver som trasslas samman
lätt som spindelben.
Till Er hågkomst, ansiktslinjer och en depraverad ätt.
Lid för midvinterkronan, svälj
svälj gapa svälj
svälj svälj svälj svalt fläcktyfus
minutiöst
så meningslöst
Svärdhugg alldeles lagom, planerar bara halkolyckor nu för tiden.
.
Längst bak i ledet faller först
trots tio sekler digerdöd.
populärkultur
manikyr-skavt, liksom du. Plommonlila färgkrackelerat
tömd på atmosfär. Lagen om alltings fåfänga
fann mig tillslut.
här sköt kavalleriet fram, pekar du på hål i armen.
Här, kapitulerade puls med länsade kanyler.
Samma stämma sjöng i samma liv
- live blow-jobs
kolasträngar splittrades med svarta Am-ex.
som om ingen blev sjösjuk, ökar vi doseringen.
Här, kapitulerade puls med länsade kanyler.
Da capo.
krokett
himmeln och din brösthöjd
roterar vi i nikotinlakan.
I boken om alltings utopi, där står vi
lutandes på tå så högt vi kan nå.
Paus.
med sprit inuti.
Det är här du klyvs av avståndet mellan
himmeln
och min brösthöjd.
stressmage
med samvetshets jag skriver ut mig
om spindelben som sprack
högmod är en tunn hinna metafor
lika skör som ren båg
nog med myter, existensnötter och fabler jag alltid trott på.
spindelben, låter ingenting
inte ens när de bryts
för
spindelben är lika sköra som ren båg
lika tyst som högmod,
trampas så lätt sönder
jag var där.
incitament
här
slutar jag skriva på det sätt jag vill
och börjar
här, med det jag är
jag är det jag är, här
om jag vill
men
vem vill vara här, när
här tär. oh jag vill inte,
jag vill inte vara det jag är
när jag slutar
vara här.
