Dikten om min gåva
När du exponeras, transporteras, framträds.
Ungefär, som en mannekäng.
Fast,
med finare ord.
Min förlitan på dig var blåögd, den du glädjeligen tog emot.
Blottade din famn.
Förlåt min aningslösa nuna.
Om jag bara hade vetat, att en oskuldsfull tanke. En meningslös invitering.
Skulle dirigera mig på villovägar.
En hastig manöver, sedan ingenting.
Modfälld, slaget var förlorat. Du var min Poltava.
En annan var martyr.
Ovetande och villig att dö för något otänkbart, från början.
Konfundera mig lite till älskling, se det som en hobby.
Kommentarer
Trackback
