ur stoftet från en lyra
.ur stoftet från en lyra
Ur stoftet från en lyra, ur poetens anförvant
gnistrar lågan evig glöd
du ser, var ton som togs - var konsonant
var trubadurens levebröd
För blott ett dussin guldriksdaler
det bjöds på kabaré
en fattig spelmans musikaler
klang i hov och foajé
Skald, var är ditt hem? - sa en skinntorr gammal karl
vår vän log belåtet
- i mitt okuvliga hjärta, ljöd till svar.
en plats där allt är tillåtet
Ur stoftet från en lyra, ur poetens anförvant
gnistrar lågan evig glöd
du ser..
var ton som togs
var konsonant
var trubadurens levebröd
ur stoftet från en lyra - PART II
Ni minns legenden om poeten och sagan om hans slit?
Det finns självklart en förlängning.
Härmed demaskerar jag vår väns frihetsaptit
och en kämpes sista kraftansträngning
Till fots det bar genom torg och lundar
För vägar det finns det bara benen bär
Han tänker, han lider. Vår vän begrundar.
Vad är nytt för en världsresenär?
Det är denna eviga förbannelse - själslig ambivalens
alla poeter genomlider
Och ifrågasättandet av sin egen existens
så många trubadurer bestrider
Ni minns legenden om poeten och sagan om hans slit.
För orden vidare, gör visor och odödliggör
Ära och gränslöst vörda den eremit
Som hela sitt liv har lyssnat på hjärtat innanför
Kommentarer
Trackback