jag begär, fast ingenting.

Det har i många år sagts att i skogens mörka gömma

Sover en best med silverhår

Och om man hans dryckeskärl med vin kan tömma

Man är förevigt fri från sorgeår



Berättelsen förtäljer om alla de individer

Som hört talas om myten med bestående framgång

Och som vill bli fria ifrån vad de genomlider

Förevigt skall de höra änglasång



De själar som har hittat skålen de så länge sökt

Står länge och tvekar på att svälja druvans saft

Med tanken , jag har i alla dessa år försökt

Allt smärtsamt slit har trots allt givit mig kraft



Om jag nu sveper hela kruset

Och lever resten av mina år i beständig välfärd

Kommer jag aldrig känna ruset

Av att bli kallad beundrandsvärd



Hittills har ingen smakat bestens vin

Vem kunde det förutspå

För gick livet på regelmässig rutin

Skulle inte någon känna lycka och frihet ändå

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0