Tystnaden efter dansuppvisningen
Skrattar du åt mig nu?
Le åt mig älskling, även om det är i hån.
Dö för dramatiken, konsten att försköna en miljard våndor -
i en estetisk fulländad rörelse.
Svävar på parkettgolv, på fjärilens sköra sommarvingar.
Brinner för meningslösa antaganden i skärselden, fylls av livslust när
mitt rebelliska tonårskött askas i spegeln.
Njuter av min oförmåga att inse -
ödets lynnighet.
Det är nästan tvångsutövande säger de och skakar på axlarna.
Håller med och låtsas inse sensmoralen.
Blåser dammet från realiteten då och då, när begäret efter surrealism
och knivstick snarare mildrar än påminner -
om vad jag nu inser jag aldrig innan insett
Kommentarer
Trackback
