Den lilla människan


Det finns inget mer att förstå
Inget mer att förklara
Men kära, du kan inte skräna hejdå
Utan att åtminstone svara


Och nu ska Gudarna veta
Att kärringen min är svår
"Jag är trött på att slita och streta,
Undertiden som du får liggsår"


Men kära, du visste ju innan
Hurdant mitt städlynne var
"Nej nu jädrar, skrek lejoninnan"
Och blev oförhandlingsbar


Mitt hem är sedan den dagen
Hos en mycket kär gammal vän
Ty av tradition tar jag mig inte i kragen
Och kärringen hon städar än


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0