Sanningen om allt ljus.
motsatt ting i resonans
hjärtats genklang ljuder tydligt
lika delar ger balans
För fältets råg
krävs sol och måne
för kärlekssång;
en kuttrig fåne
Allting följer samma mönster
alltings lycka har en smed
samma smed i samma fönster
smider även mörker med.
Mitt träd på månen
bli så rik du kan på mina stedsteg
när allt kommer omkring är all tid som går bara repliker
gick tiden lika fort för dig,
som för mig - jag teg.
Inget rör mitt träd på månen
ingen annan hittar dit
jag har själv stöpt varenda gren
jag har säkert själv förvridit
I samma hus jag växte upp
till ett småstadsexemplar
finns i väggarna bara brus av bleka ensamheter
och det tegeltak jag lämnade kvar
Inget rör mitt träd på månen
ingen annan hittar dit
Inget talar lika tydligt
som minnen vi förbjudit.
Levnadsförloppet
blå ögon såg,
vår fanas brokighet.
inga slut finns att bearbeta, bara en början
som återkommer.
Levnadsförloppet, så ett sätt att spilla tid
är föråldrade maximer.
bara sagor slår sig fria från blockader, finn mig hemligheter
till högre liv.
Och jag lovar er,
evighet.
Levnadsförloppet, jag är resultatet
av en brand.
en feberpanna, jag är avbild jag är era drag jag är
era skrik och jag är era andetag.
Levnadsförloppet, när ni gav er plats -
såg ni mig komma?
eller,
kan en vrå
stå tom.
i ruiner.
Levnadsförloppet, himmelska mantel
axla vår tro.
läppja en sällsam tradition, för mig in i vårt led
Och jag lovar er,
evighet
minus livsform.
flammande höst
sveper grader från nord
motsägelselöst
Kom in, kyl av
lägg frostbrev på min kind
som huttrande klav
i bitande vind
rött dalande blad
minns mig som grann
seså nu, tärda nomad
ni kan värma varann
Längs sövande flak
tar tiden sin form
i människans förmak
river isande storm
Cirkus.
Min son - vill du se skenande elefanter?
Pappa, sällan skulle jag avstå -
jonglörer och skäggiga tanter.
Stunden är inne, en hel stad i extas
Föräldrar håll era småttingar nära
Direktörn varskor, "jag har lovat er kalas-
en show av det extraordinära."
Till jubel och ovation
Första numret är en attiralj
vars syfte och funktion
är att kapa vid ett svalg.
"Har vi någon modig själ,
som vill lägga skalpen under bila.
Någon orädd och rejäl
Som kan tänka sig att vila"
"Bluff" skrek mannen på parketten.
Alla vet att trolleri
är en del av vinjetten
Cirkusshower servar i.
Samma man går självmant fram
och lägger sig bekvämt tillrätta
Är man alltför djärv och pratsam
Kan man huvudet avsätta
Så till nästa nummer, min publik
Hungrigt lejon möter man
Min inspiration är grek-antik
Djungelns konung vann minsann.
Nästa villig tar plats på scen
En ung kvinna var bevågen
Fastspänd i armar och ben
Tar hon en enkel in i cirkelsågen.
Nu riktas ljus mot tältets höjd
En ensam ballerina.
Att bringa jämvikt är en fröjd
Om man är fast i säkerhetslina
Ridån går för, direktörn är rörande.
"Min publik är viktigast för mig
därför vill jag att ni är med i nästa framförande
efter den här showen säger väl ingen nej."
Levnadsförloppet
blå ögon såg,
vår fanas brokighet.
inga slut finns att bearbeta, bara en början
som återkommer.
Levnadsförloppet, så ett sätt att spilla tid
är föråldrade maximer.
bara sagor slår sig fria från blockader, finn mig hemligheter
till högre liv.
Och jag lovar er,
evighet.
Levnadsförloppet, jag är resultatet
av en brand.
en feberpanna, jag är avbild jag är era drag jag är
era skrik och jag är era andetag.
Levnadsförloppet, när ni gav er plats -
såg ni mig komma?
eller,
kan en vrå
stå tom.
i ruiner.
Levnadsförloppet, himmelska mantel
axla vår tro.
läppja en sällsam tradition, för mig in i vårt led
Och jag lovar er,
evighet
minus livsform
Efter rödbrunnen jord
flammande höst
sveper grader från nord
motsägelselöst
Kom in, kyl av
lägg frostbrev på min kind
som huttrande klav
i bitande vind
rött dalande blad
minns mig som grann
seså nu, tärda nomad
ni kan värma varann
Längs sövande flak
tar tiden sin form
i människans förmak
river isande storm
händer som vaknar
När du drömt om händer som vaknar
kryper närmare en blå ven i ditt lår
allt i den här sängen
är luft
inte värd
sin vikt i tid
Ben i kors är förlegad glöd
i väntan på impuls
allt i den här sängen
är fel
utom om,
om du vill
rundgång.
Om vart liv är ett liv utav mening
och var stjärna har glatt hejat på
varför är livet en enda förening
av frågor att tillmötesgå?
Vem la min själ
i den boning som bär den?
och kan den likväl
gestaltas igen?
Var undran som söker sitt svar
är i sig en väg att följa
För stjärnornas mening är klar
det finns inga frågor att dölja
Den som la din själ
i den boning som bär den
sa i sin tur farväl
För att synas återigen.
minnen älskar mig.
utåtblad expanderar
din närvaro
i svag purpur.
cysta i mitt bröst
kompanjerar
asymmetriskt
I vad ser du mig?
kanske
inte alls.
ingen repris.
runt min sjukbädd
ilandes.
oroligt.
Doktorn utan ögonkontakt.
lika bra, avsaknaden av sanning
är ingen lögn.
nedsläckning, alla ska sova.
mina vänner, - ingen dag i repris.
Mellanrum i väntan
Jag ska säga dig och hela världens hjärtan
om en klåparhand i livet.
Mellanrum i väntan, har lagt en önskan i folie som ska blomma ut.
Blåsa blåsa,
röda kronblad som silar längs
en klåparhand i livet.
Jag ska säga dig och hela världens hjärtan
att livet
är en önskan om att få blomma ut.
I väntan,
Kom hit.
Vattenväggar
Hon sa att vattenväggar är det vackraste av hav
Ett reflexryck i min högra kammare
log till svar
Förnimmer köttets nu.
Hon sa att vattenväggar är det vackraste av hav
som ockra i Atlanten
blev härdstål min lekamen.
Jag har sett.
Jag har sett din fiende.
En ekletisk eremit. Trojansk krigare från en länge svunnen civilisation.
Ett barn.
Hon korsar mina vägar som om inga andra fanns att gå.
Ståendes
och på tå.
Jag har sett din fiende.
Ett korsande barn ståendes på tå.
Vart ska hon gå, säg mig
vem
Vill hon nå?
Jag har sett din fiende.
Älskling,
hon bryr sig inte riktigt
om att stå
Dedicerat gårdagens invärtesblödning..
minutiöst
så meningslöst.
Istället Du porösa domedag. Femton nyanser härdbly,
fast lika delar färgfotografi.
Domedag, minns du mitt anletes ursprung?
Min näsryggs börda, kindkotsroten, indigoblåa martyrhänder.
Somliga dagars offerblod är mina förfäders, och somliga dagar
är jag sjuhelvetes omprogrammerad.
Ibland bland vikingrelikar blandas en gyllene värn,
ett kranskärl runt nerver som trasslas samman
lätt som spindelben.
Till Er hågkomst, ansiktslinjer och en depraverad ätt.
Lid för midvinterkronan, svälj
svälj gapa svälj
svälj svälj svälj svalt fläcktyfus
minutiöst
så meningslöst
Svärdhugg alldeles lagom, planerar bara halkolyckor nu för tiden.
.
Längst bak i ledet faller först
trots tio sekler digerdöd.
